Vad betyder Egenmäktig?

Ordet egenmäktig används för att beskriva någon som handlar på ett självsvåldigt sätt, utan att ta hänsyn till regler eller auktoriteter. Det kan även syfta på någon som agerar utan tillstånd eller befogenhet.

Exempel på användning

• Min granne är en egenmäktig person som inte bryr sig om vad andra tycker.
• Den egenmäktiga handlingen ledde till konsekvenser för hela gruppen.
• Jag beundrar hennes egenmäktiga sätt att ta sig an utmaningar.
• Det är viktigt att inte agera på ett egenmäktigt sätt inom organisationen.
• Hans egenmäktiga beslut skapade kaos inom företaget.
• Ett egenmäktigt beteende kan skapa spänningar i relationer.
• Hon tog egenmäktiga beslut utan att tänka på konsekvenserna.
• Den egenmäktiga handlingen blev föremål för diskussion på mötet.
• Att vara egenmäktig kan ibland vara en styrka, men också en svaghet.
• Det är viktigt att hantera situationer på ett sätt som inte uppfattas som egenmäktigt.
• Att vara egenmäktig innebär att ta sina egna beslut utan att lyssna på andra.
• Hennes egenmäktiga sätt att agera skapade spänningar i gruppen.
• Tanken på att vara egenmäktig kan vara lockande, men kan också skapa problem.
• Det är viktigt att skilja på att vara bestämd och att vara egenmäktig i sitt sätt att kommunicera.
• Ett egenmäktigt agerande kan skada förtroendet mellan människor.

Synonymer

• Självsvåldig
• Enväldig
• Autokratisk
• Diktatorisk
• Övermäktig

Antonymer

• Lydig
• Medgörlig
• Samarbetsvillig
• Tillmötesgående

Etymologi

Ordet egenmäktig kommer från sammansättningen av orden egen och mäktig. Egen härstammar från fornsvenska äghen, vilket betyder är ägare till något eller tillhörande sig själv. Mäktig kommer från fornsvenska mäktiger, som betyder med stor kraft eller styrka. Således innebär egenmäktig att agera på ett sätt som visar på stor kraft eller auktoritet som tillhör en själv.

osökt • pandang • inferens • gråsosse • manér • burdus • rationell • kretsgång • melankolisk • subversiv •