Vad betyder Ducka?

Ordet ducka används vanligtvis för att beskriva handlingen att böja sig eller luta sig ner för att undvika något eller för att skydda sig. Det kan också syfta på att undvika konfrontation eller att dra sig undan från något. Det är ett verb som kan användas på olika sätt beroende på sammanhanget.

Exempel på användning

• Dra åt sidan för att ducka när du går in genom den låga dörren.
• Se upp för den grenen ovanför, du måste ducka för att undvika att slå i huvudet.
• Barnen kommer att ducka under bordet när de leker kurragömma.
• Jag hade ont i nacken efter att ha duckat hela dagen på det trånga stället.
• Höj handen om du inte behöver ducka för att komma in genom dörren.
• För att komma in i tältet måste du ducka, det är ganska lågt tak där.
• Du behöver ducka när du går genom den smala korridoren.
• Jag kan inte ducka under trånga utrymmen på grund av min ryggsmärta.
• Var försiktig så du inte behöver ducka för att undvika att slå i taket.
• Katten tycker om att ducka under sängen när den jagar leksaker.
• Det är lätt att ducka när man är smidig och kan böja sig lätt.
• Jag är så kort att jag alltid behöver ducka när jag går igenom dörröppningar.
• Visste du att det är bättre att ducka än att försöka undvika att slå i taket?
• Om du anstränger dig kan du undvika att behöva ducka när du går på den delen av stigen.
• Du måste ducka för att komma in i grottan, det är en tight öppning.

Synonymer

• Undvika
• Gömma sig
• Skydda sig
• Vika sig
• Buka sig

Antonymer

• dyka
• stå
• respektera
• undvika

Etymologi

Ordet ducka kommer från det fornsvenska ordet doka, som i sin tur härstammar från fornnordiska duka och betyder göra sig låg, böja sig ner eller undvika något. I dag används ordet ducka främst för att beskriva handlingen att böja sig eller undvika något fysiskt eller metaforiskt.

föreligga • nakenfis • asiat • godkväll • rationell • otta • potential • godta • lento •