Vad betyder Dissonant?
Dissonant på svenska kan översättas till oljudande eller klanglöst. Det syftar på en musikalisk term som beskriver när toner eller ackord inte låter bra ihop på grund av deras frekvensrelationer. Dissonans skapar en känsla av spänning eller obalans i musiken.
Exempel på användning
- Den dissonanta tonen skapade en spänning i musiken.
- Hans röst lät dissonant i jämförelse med de andra sångarna.
- Det fanns en dissonant klang i hennes ordval.
- Orkestern spelade en dissonant ackordsekvens.
- Det dissonanta ljudet skar genom tystnaden.
- Publiken reagerade på den dissonanta melodi som spelades.
- Den dissonanta harmonin skapade en känsla av oro.
- Det dissonanta mönstret i konstverket förvirrade betraktaren.
- Även om det var dissonant så hade musiken en speciell charm.
- Den dissonanta tonen bidrog till att skapa en obalans i kompositionen.
- De två sångarna skapade en dissonant duett.
- Den dissonanta stämningen mellan karaktärerna intensifierades.
- Dialogen mellan dem blev alltmer dissonant ju längre samtalet fortsatte.
- Även om det var dissonant så gick musiken rakt in i hjärtat.
- Det dissonanta ljudet av krasande glas fyllde rummet.
Synonymer
- Osammanhängande
- Motsägelsefull
- Ostämd
- Oenig
Antonymer
- Harmonisk
- Samstämd
- Enhetlig
Etymologi
Ordet dissonant kommer från latinets dissonans, vilket betyder otvetydigt ljud. I musikaliska sammanhang syftar det på en disharmonisk kombination av toner som skapar en obehaglig klang. I överförd bemärkelse kan det användas för att beskriva något som är motsägelsefullt eller inte stämmer överens.
krenelering • kallsinne • touche • skivminne • prokurist • utebli • välfylld • vadå • tufft • jämka •
