Vad betyder Discipel?
Ordet discipel används ofta för att beskriva en person som följer och lär sig från en religiös eller andlig ledare, som en guru eller en lärare. En discipel kan också vara en elev eller lärling inom ett specifikt område eller yrke. Ordet kan också användas mer allmänt för att beskriva någon som följer eller stöder en specifik person eller idé.
Exempel på användning
- En troende discipel följer läromästarens läror.
- Jesus hade tolv trogna disciples som följde honom.
- En discipel är en elev som lär av en mästare.
- Discipeln praktiserar det hen har lärt sig av mästaren.
- Mästaren lär discipeln vägen till visdom.
- Att vara en discipel kräver hängivenhet och tålamod.
- Discipeln strävar efter att växa i kunskap och insikt.
- Mästaren vägleder sin discipel på den inre resan.
- Discipeln tar till sig mästarens visdom och förkunnar den vidare.
- Mästare och discipel delar en speciell relation baserad på ömsesidig respekt.
- Discipeln lyssnar uppmärksamt på mästarens ord och handlingar.
- För en discipel är det viktigt att vara ödmjuk inför mästarens visdom.
- Att vara en discipel innebär att sträva efter självförverkligande.
- Mästarens uppgift är att vägleda discipeln mot upplysning och insikt.
- Discipeln tar emot mästarens vägledning med öppet sinne och hjärta.
Synonymer
- Lärling
- Anhängare
- Elev
- Ämnesföljare
Antonymer
- Lärjunge
- Elev
- Uppföljare
- Anhängare
Etymologi
Ordet discipel kommer ursprungligen från det latinska ordet discipulus, vilket betyder elev eller lärjunge. I svenska används ordet för att beskriva en person som följer och studerar under en specifik lärare eller mästare inom ett visst område, såsom till exempel inom religion eller konst.
juxtaposition • uppkomling • läcka • melankolisk • -länning • kommersiell • gurgel • osökt • hartsfiol • ruttnad •