Vad betyder Besittning?

Besittning betyder att inneha eller ha kontroll över något, vanligtvis i fysisk bemärkelse såsom att ha en sak i sin ägo eller att ockupera en plats. Det kan också användas i juridiska sammanhang för att referera till rätten att besitta eller använda egendom. Besittning kan vara tillfällig eller permanent beroende på sammanhanget.

Exempel på användning

• Ägaren hade besittning av marken i flera generationer.
• Då han dog, gick besittningen av egendomen till hans son.
• Besittningen av huset var endast tillfällig under renoveringen.
• Vi har besittningstillstånd för att använda marken som parkeringsplats.
• Kommunen har tagit besittning av den övergivna fastigheten.
• Det är viktigt att skydda sin besittning genom lagliga medel.
• Besittningen av den stulna användes som bevis i rättegången.
• Vi försvarar vår besittning mot eventuella intrång.
• Ägaren har rätt till besittning av sin egen egendom.
• Det är olagligt att ta besittning av annans egendom utan tillstånd.
• Besittningen av konstverket är föremål för tvist mellan parterna.
• Efter skilsmässan fick hon ensam besittning av huset.
• Det krävs handlingar för att bevisa ens besittning av marken.
• Besittningen av föremålet övergick till museet enligt testamente.
• Ägaren gav oss tillfällig besittning av lokalerna för evenemanget.

Synonymer

• innehav
• egendom
• kontroll
• förvaring
• rättighet

Antonymer

• Förlust
• Frånvaro
• Tapp

Etymologi

Ordet besittning kommer från det fornsvenska ordet besittningher, som i sin tur härrör från det fornnordiska ordet besetning, vilket betyder att inneha eller ha något i sin ägo. Besittning syftar på att äga eller inneha något fysiskt, såsom mark, egendom eller tillgångar. Det kan också användas i en mer överförd betydelse för att beskriva kontroll eller dominans över något.

knåpa • strålformig • kalkera • strida • märklig • emigrera • outsourca • förstäv • huttla •