Vad betyder Bandit?

Ordet bandit på svenska kan definieras som en brottsling eller en person som begår olagliga handlingar, särskilt genom att råna eller stjäla från andra. Det kan även användas mer brett för att beskriva en person som bryter mot lagar och regler på ett generellt sätt.

Exempel på användning

• Banditen stal guldsmycken från juvelerarbutiken.
• Polisen jagar en farlig bandit i skogarna.
• Banditen gömde sig i en övergiven gruva.
• Staden drabbades av en våg av banditattacker.
• Banditen bar en svart mask och rånade banken.
• De äventyrliga banditerna planerade sitt nästa rån.
• Banditen var känd för sitt fingerfärdiga trick med spelkort.
• Stadsborna fruktar att banditerna ska återvända.
• Banditernas gömställe avslöjades av en modig bybo.
• Banditen lämnade sitt signum vid varje brottscen.
• Byborna samlade ihop en belöning för att fånga banditen.
• Banditgänget planerade att råna tåget som passerade genom byn.
• Banditen stal en värdefull målning från konstmuseet.
• Polischefen leder jakten på den ökände banditen i regionen.
• Banditernas skatt gömdes djupt inne i bergsklippan.

Synonymer

• Rövare
• Skurk
• Tjuv
• Brottare
• Busunge

Antonymer

• tjuv
• rånare
• skurk
• gangster

Etymologi

Ordet bandit härstammar från italienska bandito som betyder förbrytare eller utbrytare. I svenska språket används ordet för att beskriva en person som begår brott, särskilt inom områden som rån eller stöld. Bandit kan också syfta på en medlem i en kriminell organisation eller ett gäng.

galat • rationell • potential • godkväll • hädelse • godkväll • godkväll • detta • eufemism •